4 juli 2010

Aftonbladet: "Så blir Mona mobbad. Fejkmejl. Hatfilmer. Grupper på Facebook." Bilaga: Söndag. "Maxa sexet."

Expressen: "Ny SMHI-prognos för giftalger." Bonus: Pippi-CD. "Bara 19 kr."

Aftonbladet snuskar ner sig rejält denna söndag. "Men så där får man bara inte göra. Det är grymt! Tänk vad de utsätter henne för", utbrister min kära mor så fort hon ser Aftonbladets löpsedel. I hennes värld är det som står på löpet helt och hållet sant. Det är det nog i min värld också. Den stora skillnaden är att mamma tycker synd om Mona. Medan jag tycker att det är rätt åt henne. Litegrann i alla fall. Personpåhopp är varken rätt eller särskilt moget men faktum är att Mona inte är en bra ledare (men själv verkar tro att hon är det). I årets val kommer Mona till och med att få mig att frångå mina politiska värderingar. Allt för att undvika att hon blir vår nästa stadsminister. Mona får mig att sakna Anna Lind så att jag går sönder. Och trots at det gör ont i feministhjärtat att säga detta får hon mig till och med att sakna Göran P. Det är en bedrift om något.

Expressens löpsedel är okej. Vid första anblick av ordet "SMHI-prognos" fick jag panik och började hyperventilera. "Nej! Inte igen!" Sen såg jag detta med giftalger och lugnade ner mig en aning. Giftalger är trots allt lite spännande opålitliga. De hotar drömmen om den perfekta badsommaren. Men mer spännande än politikermobbning? Knappast. Särskilt inte när det vankas Almedalsvecka och val.

Aftonbladet, gratulerar till andra raka segern idag. Storform på G, månne?

Ställning: Expressen - Aftonbladet 15 - 11